Ida Johansson

Rädsla. Att vakna upp och veta att jag inte vet vad han verkligen vill eller även vad han tänker. Hela gissningsleken skrämmer mig, och vetandet av hur buden jag är till honom är läskigt. Tanken av att vara med honom skrämmer mig, men ändå, det gör även tanken av att vara utan honom. Han är det läskigaste jag någonsin blivit involverad i. Dag efter dag skriver jag om mina känslor och förlorar mig själv i mina tankar men berättar aldrig riktigt det för honom, för att jag inte vill irritera honom eller tråka ut honom. Han är förvirrande, extremt förvirrande faktiskt, lite som ett pussel. Jag har känt honom ett tag nu, och trots att jag vet sättet han fungerar på, så vet jag aldrig vad han tänker eller känner. 

Jag vet inte exakt hur allt hände för att det känns som att det hände över en natt. Jag vill inte se honom med en annan tjej, men sådant händer. Och jag önskar att jag kunde berätta för henne, jag bara önskar att jag kunde berätta för henne att han aldrig har och kommer aldrig tycka om lakris och att han inte dricker juice med fruktkött i. Att ingenting kan jämföras med hur mycket han tycker om att träna och sättet han lyser upp när han pratar om det. Att sättet han klär sig alltid är liite för fint. Att det spelar ingen roll om var han är så har han alltid mobilen med sig. Att han säger saker utan att erkänna att han verkligen menar dem och att han älskar att få bekräftelse och komplimanger mer än något annat. Att han aldrig kan sitta still för länge och att han får ont i benen av att inte få tillräckligt med plats. 

Jag önskar att jag kunde berätta för henne om alla hans styrkor, och hans svagheter, jag önskar att jag kunde berätta hur man får honom att le, skratta, och hur man lugnar honom. Men, mest av allt önskar jag att jag aldrig skulle behöva göra det. Mer än  något annat, önskar jag att "hans tjej" fortfarande kan vara jag. Nu, imorgon och för alltid.